Jag vill klargöra att man trivs med olika saker i sitt liv..

Min syster och jag är helsyskon. Det ska föreställa det iaf. Jag känner dock inte igen mig i henne å jag vet inte om hon känner igen sig i mig. Enligt mig är vi totalt olika.

Miss Lyckad
Min syster är 1,5år äldre än mig. Hon gick ut nian med betyg å gick ut gymnasiet. Hon tog körkort när hon var 18. Hon har ett fast jobb. Hon har mest haft seriösa förhållanden. Nu lever hon tillsammans med en kille som avgudar marken hon går på och dom har en bedårande liten dotter ihop och letar hus för fullt. Där är det mamma pappa barn. Hon är med andra ord ganska lycklig förmodligen. Det är väl så hon vill ha sitt liv å det är bra för henne..

Misslyckad
Jag gick ut nian med exakt noll betyg. Har inte gått gymnasiet. Jag har inte körkort eftersom jag faktiskt inte velat ha något. Förrän nu på senare då det skulle vara skönt med ett. Men jag tar när jag har råd å orkar. Mitt längsta förhållande gav jag upp efter nio månader för att jag inte orkade längre. Jag flyr. Jag är en sådan person. Jag har bara ett helgjobb. Jag fick barn med en kk. En kille jag inte var ihop med å jag valde att behålla det. Bara det verkar vara en synd. Jag har i tre år varit ensam med min son å han är ta mig fan jävligt väl uppfostrad..

Jag har förstått att många ser ner på mig för att jag inte har pojkvän å lever familjelivet å ta hand om barn kan man ju inte göra om man inte har körkort. Därför tänker jag tala om en sak för er..

Jag vill inte ha pojkvän. Jag har valt att vara singel i 5år för att jag inte varit redo för nåt. Och om jag skaffar pojkvän vill jag inte ha nån som ska vara på mig hela tiden. Han får gärna jobba i norge å vara borta på veckorna. Jag bryr mig inte. Jag behöver vara ensam. Jag vill inte ha någon som gör minsta lilla sak för mig osv. Jag vet ärligt talat inte ens om jag vill ha fler barn. Jag klarar mig själv och behöver inte ALLTID bli ompysslad.

Jag vill bara säga att jag kanske är misslyckad enligt många pga att jag inte har det man anser att man ska ha. Men jag känner mig jävligt lyckad. För jag trivs med mitt liv. Jag trivs med vem jag är och jag trivs med att veta att den lilla knodden jag har är det JAG som har uppfostrat. Och givetvis är jag tacksam mot alla som hjälpt mig att passa honom när jag jobbar.

Så ni som ser ner på mig och jämför mig med syrran. Vi är två helt olika personer med helt olika personligheter. Hon är inte mer lyckad än mig bara för att hon har alla dom där sakerna man tydligen borde ha. Jag är lycklig utan att ha allt det där. Acceptera det för jag accepterar att alla inte vill leva som mig. Inte fan trackar jag ner eller jämför er.

Gilla mig för den jag är och inte för vad jag borde ha!!
Och oavsett våra olikheter så älskar jag min syster!