Har ett tag misstänkt att det bor spöken här med mig och lilleman.. Jag är inte förvånad eftersom jag nog alltid har haft spöken i närheten. Men ibland så hittar jag mina burkar i köket i helt fel skåp mot vart jag ställde dom från början, saker ramlar, saker flyttar sig från mitt kylskåp till bänken å Liam når inte ens till dom hyllorna som sakerna försvinner ifrån. Samt då att Laim pratar om spöken ibland. På väg till dagis idag tex så säger Liam mamma vänta. så vänder han sig om å tittar på huset å säger spöke stanna hemma. Öh okej liksom.. Å i tre år har Liam sovit i kolsvart rum. Har alltid släckt helt å stängt dörren just för att han inte ska bli rädd för mörker. Men sen vi flyttade hit vägrar han låta mig släcka lampan. Så fort jag släcker börjar han gråta å säger mamma inte släcka liam sova tänt.. Släcker jag ändå å går ut så går han å tänder lampan själv så jag går alltid in å släcker när han somnat annars om jag låter lampan vara tänd så somnar han så fort som vanligt liksom. Men idag så lät jag lampan vara tänd å går å sätter mig å ser på idol å mitt i programmet så tjuter Liam till å börjar att riktigt stortjuta den där gråten som han har när han har ont typ. Så jag går genast in till honom och i rummet är det kolsvart. Tänder lampan å den funkar inte.. Går fram till liam å pussar å kramar han å han bara skakar å säger att han är rädd å att jag inte får gå. Vet ni hur ont det gör som mamma att höra sitt barn säga att han är rädd å bara gråter och skakar?? Fruktansvärt ont kan jag informera om. satt å höll om han ett tag å sa att jag inte skulle stänga dörren så till slut lät han mig gå men så fort jag tog i dörren skrek han nej mamma inte stänga ja rädd... Så dörren står öppen å Liam somnade om utan att ens gå ur sängen. Han är helt underbar min unge =)