Igår vid sju tiden blev Liams mage svullen och naveln pluppade ut så jag ringde rådgivningen som sa att jag skulle åka in direkt om han inte hade kissat. Och han hade inte kissat. Så mamma kom och hämtade oss så åkte vi till Arvika. En sköterska tog lite prover på Liam. Hans blodtryck var bra men hans puls var lite för hög. Sköterskan gav Liam lite vatten som givetvis kom upp igen både i spyor och diarre så hon såg ju iaf att han är dålig. Sen sa läkaren att han var lite uttorkad så han skickade oss till Karlstad till en barnläkare. Onödigt tänkte jag och mamma som såg att Liam började må lite bättre. Åkte inom mig å hämtade mer extrakläder till Liam och sen inom mamma för att hämta mynt till parkeringen eftersom vi alltid får böter där. Därför åkte vi en annan väg till karlstad än den vanliga. Mitt i skogen har jag å mamma en diskussion när jag helt plötsligt börjar skrika så högt jag kan. Sen kom jag på att man ska ju inte skrika när någon annan kör men mamma är väl van vid mej så hon saktade automatiskt ner å tittade på vad jag höll på med. Jag hade ju nämligen fått syn på den stora älgen som höll på att springa in på Liam och mammas sida av bilen. Den var VÄLDIGT nära nämligen. Men han hörde mig skrika å tvärvände å sprang in i skogen. 1-0 till mig =) Mamma tog upp mobilen å ringde Tommy å hon hinner knappt berätta om älgen förrän jag utbrister ETT LOOOOOO. På en liten kulle precis vid vägkanten står ett lodjur å spanar på oss. Han var så nära å det var jättehäftigt att se. varken jag eller mamma har sett ett i verkligheten förutom på djurparker :p Han stod kvar tills mamma började backa då gick han in i skogen. Kom en liten bit till å så säger jag till mamma att det står nåt där framme på vägen. När vi kom närmare såg vi att det var två rådjur. Mamma började att köra lugnare. Kändes som att det var säkrast. Vi kom iaf fram till karlstad hela å Liam började att leka i väntrummet. Efter ett tag fick vi ett rum och Liam fick ta blodtryck å pulsen igen. Sen fick han en glass som han åt halva av. Sen satt vi å väntade på läkaren i flera timmar. Han fick rycka in på ett kejsarsnitt precis innan han skulle ta oss så vi fick vänta ännu längre. Jag berättade en saga för Liam å mamma satt å skrattade åt mig. Själv bröt jag ut i gapskratt när jag fick bilden framför mig att grodan putte på vagnen för att hjälpa hästen. Mamma skrattade nog både åt mig och sagan.. När läkaren kom sa han att Liam inte var jätte uttorkad och att han såg ut å må bra. Var ett vanligt virus typ. Så vid halv två fick vi åka hem. Liam somnade direkt i bilen. När vi kom hem fortsatte han sova i soffan å jag gick å la mig i min säng..